Just work through it honey.
Nu sitter jag här, i mitt nya hem i Piteå med blandade känslor.
På ett sätt så känns det som att jag inte riktigt fattade vad jag gav mig in på när jag sökte till universitetet här. Som att jag var i värsta lyckoruset för att jag skulle ta studenten och bege mig ut i vida världen på alla äventyr som väntade och tog mig vatten över huvet.
Men samtidigt finns den där spänningen kvar och jag inser att det kanske var rätt tid för mig att ta steget ut i det okända bara för att se om det bär eller brister. För någon gång måste man ta chansen och misslyckas man så gör man det, men det finns en stor chans att man klarar av det också!
Visst har jag gråtit, och blir tårögd bara när jag sitter och skriver detta, men jag har lärt mig att det är okej. Att lämna min trygghet är läskigt och jag får vara ledsen över det men förr eller senare så går det över. Att få gråta ut och tänka över saker är nyttigt.
Och när jag känner mig klar med att vara nere så ringer jag någon av mina vänner eller min underbara pojkvän, och de lyckas alltid muntra upp mig och finnas där som ett stöd. Och jag bor bara en timme ifrån min trygghet ifall det skulle kännas för tungt och bara några timmar ifrån min kära hemstad där min älskade familj och vänner finns. Så det är okej.
Jag ska klara detta, säkert.
Here we go!
Dagen innan Luleå, två dagar till Ayia Napa.
NU KÖR VI BRUDAR!!!
I ca 150 dagar har vi längtat till denna dag och jag själv har ibland glömt bort att vi faktiskt bokade den här resan för så länge sedan. Men nu sitter jag här och skriver dagen innan det bär av.
Helt sjukt egentligen, hur snabbt hela år tre på gymnasiet har gått och nu är det faktiskt över. Alla skolarbeten har lämnats in och betygen sätts på måndag medan vi steker i Napa.
Men nu väljer jag att ta dagarna som de kommer för att riktigt kunna ta in allt som kommer hända, för detta kan möjligen vara vår sista resa tillsammans.
Imorgon bär jag och Nathis av till Luleå och det ska bli jätteroligt. Ska få träffa den jag längtat efter nog länge nu och jag hoppas på en jättebra dag. Och dagen efter det kommer alla brudarna till Lulää och så bär det av till Kallax för flyget!!!
Ha det bra för det ska jag!
I'm afraid you'll run away if I tell you
Gladare inombords tror jag aldrig jag varit.
Har varit det ända sedan du frågade.
Ändå finns den där oron gnagandes i mig.
Oron att du kommer ångra dig när jag berättar att du kanske inte får vara med hela kvällen fast jag vill att du ska vara det.
Det vidare perspektivet är att jag är rädd att du ska ångra dig, om allt.
the one stabile thing in my life.
kaos, kaos, kaos
tur att du finns, livet blir lite lättare då.
.
Lights will guide you home.
Förvirrad med en tomhetskänsla i kroppen, det är så det känns.
Hur kunde jag ha så sjukt roligt i helg ovetandes om att en nära vän snart skulle gå igenom det värsta någonsin?
Det känns så grymt att det kan vara så, att livet kan vara så, och medan jag skriver detta så kan jag inte ens nära förstå hur det måste kännas. Hur jag än försöker så är det så orimligt, att en människa kan finnas där i ens närhet och bara mitt i allt försvinna så plötsligt.
Det låter så klichéaktigt men jag kan inte sluta titta upp mot himlen och fundera, och hoppas på att han har fått frid.
Forever Young.
Ikväll var en bra kväll...
Behold the turtle. He makes progress only when he sticks his neck out.
Själv tycker jag ju att citatet (i detta fall rubriken) är det mest klockrena citat jag hört!
Och det är också efter detta citat jag kommer försöka leva.
Nu är det slut med att vara rädd för omvärlden, vilket jag nu insett att jag har varit.
Nu är det slut med att gömma mig i mitt lilla skal och vara rädd för att släppa in någon.
Att våga ta chanser, att våga bli kär men också att våga bli sårad, för hur jag än kan försöka fega mig igenom livet så kommer jag någon gång att bli sårad och då handlar det mer om hur jag tar smällen än att det faktiskt hände.
Säkert kommer det lågpunkter men jag vet innerst inne att jag kommer ta mig ut på andra sidan starkare. Och klarar jag det inte själv så får jag väl våga be om hjälp.
Men jag kan inte fortsätta vara feg.
Stuck in reverse.
Mitt huvud säger stopp.
Min kropp säger vad fan håller du på med egentligen?
Men den där lilla tanken långt bak i hjärnan som säger detta är din enda chans slutar aldrig mala på.
Fast egentligen har den ju fel, betyg är inte allt här i livet.
Men hur ska jag veta det?, om det är något som har bankats in i mitt huvud under min skoltid så är det att utan bra betyg har du inget, inget alls, ingen chans att plugga vidare, ingen chans till något bra jobb med bra lön som du ska kunna försörja en familj på.
Ibland ifrågasätter jag mitt beslut om att börja universitet till hösten, orkar jag verkligen med det efter ca 12 års skola?
Men då ska det ju naturligtvis finnas regler osv. som gör det svårare att komma in på en utbildning om du inte söker direkt efter du gått ut gymnasiet.
Hur i h-vete tänkte de där?
Så nu sitter jag här och tvingar mig igenom ännu en uppsats fast min hjärna är segare än sirap och det känns som att jag skrivit 10 likadana uppsatser under gymnasiet.
Allt för att kunna ta studenten med så bra betyg som möjligt, och jag har en hemsk känsla att jag har blivit förvirrad.
Tidigare var det G som var det sämsta betygen, och gud vet att jag har ett sådant betyg också. Men nu är det VG som känns som det sämsta, och det skrämmer mig, att det känns som om jag ska skämmas för att jag ''bara'' fått VG.
Stört
Tired soul.
Godmorgon...
Eller ska jag säga godnatt?
Hade världens piggaste skalle imorse och det kändes som att jag skulle kunna fixa alla läxor klart idag, så pigg var jag!
Men, när jag kom till skolan dalade allt och jag är nu officiellt den tröttaste människan på jorden.
Koma trött är jag.
Fina stycken jag gör haha!, anywho så beställde jag min balklänning igår så det känns skönt att ha det färdigt. Det vart en färg som jag aldrig trodde jag skulle ha på min balklänning men äh man kan ju bli överraskad.
Kaffedags!
Confidence cannot find a place wherein to rest in safety.
Det är jobbigt att vara lång, jag klagar inte, jag bara konstaterar fakta
Skor till exempel, alla fina pumps har en klackhöjd på ca 10 cm, jag är ca 170 cm och blir då plötsligt 180 cm och känner mig som något sorts älg monster som klafsar omkring.
Visst, det finns skor med annan klack men man vill ju inte ha tantiga skor heller, vilket de oftast ser ut som om jag ska vara ärlig.
Bussar också, jag kan inte räkna hur många gånger jag slagit huvet i taket när jag ska kliva upp i de där fyrsätena. Eller länstrafikens bussar där det endast går att sitta skönt om man får ett helt två säte för sig själv, annars får man sitta rakt upp och ner för att det inte går att vika ihop sina ben utan att slå i personen brevid. Och när man ska hoppa av så har knäna låst fast sig.
Inte nog med det, man ska ha breda ank fötter också vilket gör det ännu svårare att hitta fina skor. Och sen har ju Gud lyckats skapa en så fint att man har fått turen att ha en lång rygg också! Så man måste köpa tröjor i large när man egentligen har medium för att de inte ska bli för korta så man går runt och flashar magen hela dagen...fint rim där.
Hoppas att ni fattar ironin, alla har väl problem med sig själva, hoppas jag för annars är jag ett freak of nature.
Beauty is not in the face; beauty is a light in the heart.
Denna helg har varit awesome!
Även om studentfesten kändes lite sådär så hände en sak som gjorde min helg.
It felt so nice to be noticed for once.
Tidigare har jag inte vetat,
inte vågat
inte trott.
Om du bara visste hur mycket jag behövde det där, bara det där lilla.
Inte för att vi ens känner varandra, men nu vet jag, att det inte är omöjligt.
It all comes together.
Det går riktigt bra nu faktiskt!
Skickade in min första jobbansökan igår så nu sitter jag spänt och väntar på någon typ av svar. Även om jag nu inte får jobbet så känns det bra att ha kommit igång med sökandet av extrajobb.
Körkortet börjar närma sig och jag nöter teori som en galning för att få boka uppkörning asap.
Imorron får man höstlov också, även om det kommer spenderas med mycket pluggande så är ju Halloween en kommande högtid som jag ska försöka fira på lämpligt sätt:)
Små mörka moln flyger väl ändå förbi i vardagen men det större bilden av mitt liv flyter faktiskt på, för en gångs skull:)
You loved me, and I froze in time.
Håller mig rätt sysselsatt dessa dagar.
Ibland känner jag att jag har lite för mycket på mitt schema och får gå någon slags snäv balansgång mellan att stressa upp mig över allt eller att försöka vara effektiv.
Körkort ska fixas, måste hålla uppe mina betyg i skolan, och matten hänger som ett mörkt regn och åskmoln över mig vissa dagar men jag försöker intala mig själv att jag inte kan göra allt på en gång utan den får vänta tills körkortet är fixat, så jag kan lägga fokus på den.
Annars så är det ganska lugnt faktiskt...eller vadå annars det är ju mitt liv vi pratar om, det är aldrig annars lugnt haha. Förutom när jag sover då.
Imorron blir det middag och match på Olles med tjejerna, det ska bli roligt.
Torsdagshumor hahah...
It's all about swag people.
Saker är chill nu, har lite stressigt med skolan men otherwise är det chillidilli. Har börjar tända mina ljus i mitt rum på kvällarna och börjar faktiskt fyllas med julkänsla så nu får gärna vintern komma:)
