mymemories

Nu blev jag sådär arg igen...

Det är mitt eget fel denna gång igen, så jag har inte lyckan av att kunna skylla på någon annan.
Måste lära mig att säga nej ibland, jag säger ja fast jag vet att jag blir arg över att jag sa ja från första början.

Stört...

Blir typ arg på folk för att de frågar mig saker från första början bara för att komma ifrån det faktum att det är mitt eget fel att jag blir arg och absolut inte deras.
Så går jag runt och bär på denna ilska i evigheter, helt i onödan och det jag blir arg över är egentligen ingen big deal alls.
Bara det att det blir två extra bussturer för mig på torsdag.
Och detta kan irritera helvetet ur mig. (om det nu finns ett sådant uttryck)

Så nu ( i mitt huvud ) är hela dagen förstörd, for nothing.

Det fula är att jag kan tänka helt rationellt och se detta beteende för hur idiotiskt och skadligt det är men ändå så smyger det in någon tanke om att jahapp, där kom de och förstörde min dag genom att fråga mig vad det nu kan vara och känner mig skit arg.

Känner mig som två personer ibland, den ena kan tänka rationellt och tänker igenom situationen för att se vad den egentligen har att bli arg över och om det är värt det medan den andra går helt på känsla och blir arg, glad, osäker, irriterad på en sekund och har världens kortaste stubin.

Fan nu låter det som om jag är schizofren vilket inte alls är det jag menar.