mymemories

Nu sitter jag här, i mitt nya hem i Piteå med blandade känslor.

 

På ett sätt så känns det som att jag inte riktigt fattade vad jag gav mig in på när jag sökte till universitetet här. Som att jag var i värsta lyckoruset för att jag skulle ta studenten och bege mig ut i vida världen på alla äventyr som väntade och tog mig vatten över huvet.

 

Men samtidigt finns den där spänningen kvar och jag inser att det kanske var rätt tid för mig att ta steget ut i det okända bara för att se om det bär eller brister. För någon gång måste man ta chansen och misslyckas man så gör man det, men det finns en stor chans att man klarar av det också!

 

Visst har jag gråtit, och blir tårögd bara när jag sitter och skriver detta, men jag har lärt mig att det är okej. Att lämna min trygghet är läskigt och jag får vara ledsen över det men förr eller senare så går det över. Att få gråta ut och tänka över saker är nyttigt.

 

Och när jag känner mig klar med att vara nere så ringer jag någon av mina vänner eller min underbara pojkvän, och de lyckas alltid muntra upp mig och finnas där som ett stöd. Och jag bor bara en timme ifrån min trygghet ifall det skulle kännas för tungt och bara några timmar ifrån min kära hemstad där min älskade familj och vänner finns. Så det är okej.

 

Jag ska klara detta, säkert.

Dagen innan Luleå, två dagar till Ayia Napa.

NU KÖR VI BRUDAR!!!

 

I ca 150 dagar har vi längtat till denna dag och jag själv har ibland glömt bort att vi faktiskt bokade den här resan för så länge sedan. Men nu sitter jag här och skriver dagen innan det bär av.

 

Helt sjukt egentligen, hur snabbt hela år tre på gymnasiet har gått och nu är det faktiskt över. Alla skolarbeten har lämnats in och betygen sätts på måndag medan vi steker i Napa.

 

Men nu väljer jag att ta dagarna som de kommer för att riktigt kunna ta in allt som kommer hända, för detta kan möjligen vara vår sista resa tillsammans. 

 

Imorgon bär jag och Nathis av till Luleå och det ska bli jätteroligt. Ska få träffa den jag längtat efter nog länge nu och jag hoppas på en jättebra dag. Och dagen efter det kommer alla brudarna till Lulää och så bär det av till Kallax för flyget!!!

 

Ha det bra för det ska jag!

 

 

Gladare inombords tror jag aldrig jag varit.

Har varit det ända sedan du frågade.

 

Ändå finns den där oron gnagandes i mig.

Oron att du kommer ångra dig när jag berättar att du kanske inte får vara med hela kvällen fast jag vill att du ska vara det.

 

Det vidare perspektivet är att jag är rädd att du ska ångra dig, om allt.

kaos, kaos, kaos

 

tur att du finns, livet blir lite lättare då.

 

 

 

Förvirrad med en tomhetskänsla i kroppen, det är så det känns.

 

Hur kunde jag ha så sjukt roligt i helg ovetandes om att en nära vän snart skulle gå igenom det värsta någonsin?

Det känns så grymt att det kan vara så, att livet kan vara så, och medan jag skriver detta så kan jag inte ens nära förstå hur det måste kännas. Hur jag än försöker så är det så orimligt, att en människa kan finnas där i ens närhet och bara mitt i allt försvinna så plötsligt.

 

Det låter så klichéaktigt men jag kan inte sluta titta upp mot himlen och fundera, och hoppas på att han har fått frid.

 

 

Själv tycker jag ju att citatet (i detta fall rubriken) är det mest klockrena citat jag hört!

Och det är också efter detta citat jag kommer försöka leva.

 

Nu är det slut med att vara rädd för omvärlden, vilket jag nu insett att jag har varit.

Nu är det slut med att gömma mig i mitt lilla skal och vara rädd för att släppa in någon.

Att våga ta chanser, att våga bli kär men också att våga bli sårad, för hur jag än kan försöka fega mig igenom livet så kommer jag någon gång att bli sårad och då handlar det mer om hur jag tar smällen än att det faktiskt hände.

 

Säkert kommer det lågpunkter men jag vet innerst inne att jag kommer ta mig ut på andra sidan starkare. Och klarar jag det inte själv så får jag väl våga be om hjälp.

 

Men jag kan inte fortsätta vara feg.

 

 

 

Mitt huvud säger stopp.

Min kropp säger vad fan håller du på med egentligen?

Men den där lilla tanken långt bak i hjärnan som säger detta är din enda chans slutar aldrig mala på.

 

Fast egentligen har den ju fel, betyg är inte allt här i livet.

Men hur ska jag veta det?, om det är något som har bankats in i mitt huvud under min skoltid så är det att utan bra betyg har du inget, inget alls, ingen chans att plugga vidare, ingen chans till något bra jobb med bra lön som du ska kunna försörja en familj på.

 

Ibland ifrågasätter jag mitt beslut om att börja universitet till hösten, orkar jag verkligen med det efter ca 12 års skola?

Men då ska det ju naturligtvis finnas regler osv. som gör det svårare att komma in på en utbildning om du inte söker direkt efter du gått ut gymnasiet.

Hur i h-vete tänkte de där?

 

Så nu sitter jag här och tvingar mig igenom ännu en uppsats fast min hjärna är segare än sirap och det känns som att jag skrivit 10 likadana uppsatser under gymnasiet.

Allt för att kunna ta studenten med så bra betyg som möjligt, och jag har en hemsk känsla att jag har blivit förvirrad.

 

Tidigare var det G som var det sämsta betygen, och gud vet att jag har ett sådant betyg också. Men nu är det VG som känns som det sämsta, och det skrämmer mig, att det känns som om jag ska skämmas för att jag ''bara'' fått VG.

 

Godmorgon...

Eller ska jag säga godnatt?

 

Hade världens piggaste skalle imorse och det kändes som att jag skulle kunna fixa alla läxor klart idag, så pigg var jag!

Men, när jag kom till skolan dalade allt och jag är nu officiellt den tröttaste människan på jorden.

 

Koma trött är jag.

 

Fina stycken jag gör haha!, anywho så beställde jag min balklänning igår så det känns skönt att ha det färdigt. Det vart en färg som jag aldrig trodde jag skulle ha på min balklänning men äh man kan ju bli överraskad.

 

Kaffedags!

 

Det är jobbigt att vara lång, jag klagar inte, jag bara konstaterar fakta

 

Skor till exempel, alla fina pumps har en klackhöjd på ca 10 cm, jag är ca 170 cm och blir då plötsligt 180 cm och känner mig som något sorts älg monster som klafsar omkring.

 

Visst, det finns skor med annan klack men man vill ju inte ha tantiga skor heller, vilket de oftast ser ut som om jag ska vara ärlig.

 

Bussar också, jag kan inte räkna hur många gånger jag slagit huvet i taket när jag ska kliva upp i de där fyrsätena. Eller länstrafikens bussar där det endast går att sitta skönt om man får ett helt två säte för sig själv, annars får man sitta rakt upp och ner för att det inte går att vika ihop sina ben utan att slå i personen brevid. Och när man ska hoppa av så har knäna låst fast sig.

 

Inte nog med det, man ska ha breda ank fötter också vilket gör det ännu svårare att hitta fina skor. Och sen har ju Gud lyckats skapa en så fint att man har fått turen att ha en lång rygg också! Så man måste köpa tröjor i large när man egentligen har medium för att de inte ska bli för korta så man går runt och flashar magen hela dagen...fint rim där.

 

Hoppas att ni fattar ironin, alla har väl problem med sig själva, hoppas jag för annars är jag ett freak of nature.

 

 

 

 

 

 

Denna helg har varit awesome!

Även om studentfesten kändes lite sådär så hände en sak som gjorde min helg.

Tidigare har jag inte vetat,

inte vågat

inte trott.

 

Om du bara visste hur mycket jag behövde det där, bara det där lilla.

Inte för att vi ens känner varandra, men nu vet jag, att det inte är omöjligt.

 

Det går riktigt bra nu faktiskt!

 

Skickade in min första jobbansökan igår så nu sitter jag spänt och väntar på någon typ av svar. Även om jag nu inte får jobbet så känns det bra att ha kommit igång med sökandet av extrajobb.

 

Körkortet börjar närma sig och jag nöter teori som en galning för att få boka uppkörning asap.

 

Imorron får man höstlov också, även om det kommer spenderas med mycket pluggande så är ju Halloween en kommande högtid som jag ska försöka fira på lämpligt sätt:)

 

Små mörka moln flyger väl ändå förbi i vardagen men det större bilden av mitt liv flyter faktiskt på, för en gångs skull:)

 

Håller mig rätt sysselsatt dessa dagar.

Ibland känner jag att jag har lite för mycket på mitt schema och får gå någon slags snäv balansgång mellan att stressa upp mig över allt eller att försöka vara effektiv.

 

Körkort ska fixas, måste hålla uppe mina betyg i skolan, och matten hänger som ett mörkt regn och åskmoln över mig vissa dagar men jag försöker intala mig själv att jag inte kan göra allt på en gång utan den får vänta tills körkortet är fixat, så jag kan lägga fokus på den.

 

Annars så är det ganska lugnt faktiskt...eller vadå annars det är ju mitt liv vi pratar om, det är aldrig annars lugnt haha. Förutom när jag sover då.

 

Imorron blir det middag och match på Olles med tjejerna, det ska bli roligt.

 

 

 

Idag har varit en bra dag!

 

När jag gick ut igenom dörren imorse luktade det så friskt ute och solen sken så jag kunde inte göra annat än att känna mig glad och positiv, vilket känns som att det är länge sedan jag gjorde:)

 

Inget i skolan gick mig på nerverna och dagen rullade på.

 

Ihelg vill jag bara känna mig fri och ha roligt.

Förhoppningsvis blir det en utgång och det känns jätteroligt!

 

Imorron blir det en sväng förbi Evve och fira henne så det blir också kul:)

 

“To dance is to reach for a word that doesn’t exist,

To sing the heartsong of a thousand generations,

To feel the meaning of a moment in time.”

- Beth Jones

 

 

 

 

Idag har varit en känslomässig berg och dal bana.

 

Vaknade helt på fel sida, ryggen värkte så in i bomben, det spöregnade när jag drog upp rullgardinen, skolfoto dag och mitt hår ville inte samarbeta.

Jag vet, det låter barnsligt men det var droppen för mig idag.

Kom till skolan och hade lust att slå något och känslan stannade kvar tills det var dags för skolfoto då jag istället började fundera på varför jag var där och varför vi någonsin försöker ordna något till skolfotot då folk ändå aldrig anstränger sig.

Efter allt detta kände jag mig glad igen även med den gnagande smärtan i ryggen och resten av dagen gick snabbt.

 

Men jag tror man påverkas mycket av vädret, jag har aldrig varit glad och positiv när det har spöregnat ute, mitt skadade knä gör alltid ont när det regnar och man vill bara sitta hemma och mysa istället för att dra sig iväg till skolan.

 

Känner mig ovanligt taggad inför vintern, alla stickade tröjor och halsdukar, varma dunjackor och en känsla av att det kommer hända mycket roligt gör att jag blir glad.

Önskar jag fick vakna upp i det rummet varje dag...

 

 

Tja!

 

Har haft sjukt mycket att göra sedan vi kom hem från husvagns semestern och på något konstigt sätt känns det väldigt skönt att vara hemma. Har umgåtts med min bästis non stop sedan jag kom hem måndag kväll men idag lämnade hon stan för jobb, sadface.

 

I måndags for vi på Bilbingo, PRO på gång? Nej men det var faktiskt råååligt!

 

I tisdags följde jag med till hennes stuga, lärde mig att ro fast hjärnan gick på högvarv för att lära sig med vilken paddel (heter det så?) man skulle dra med om man ville åt vänster eller höger. Tror inte det är någon bra idé att lära sig att ro samtidigt som man ska ta körkort...hjärnan blir lite messed up. Resten av tiden åt vi och körde frågesport, jag vann! BOOOYAH!

På eftermiddagen led vi oss igenom Captain America.

 

Onsdagen tänkte vi träna bort allt vi stoppat i oss dagen innan så vi drog på gymmet för en seriös satsning på mördar workout men hamnade på yoga mattorna och hungrade efter mat. Fast några kalorier vart brända den dagen!

På kvällen skrattade vi oss igenom This Means War, och britten segrade över amerikanen ( i våra hjärnor)

 

Det var mina tre senaste dagar i en kort sammanfattning!

 

Imorron blir det gym och resväske skattjakt då en ny resväska ska inskaffas till Turkiet resan!

 

 

 

 

 

 

Snart åker hon.

 

En av människorna jag känt i större delen av mitt liv var jag tvungen att säga hejdå till idag.

Såklart inte förevigt, men bara att säga hejdå och inse att man inte kommer ses på riktigt förrän nästa sommar var svårt.

Det kändes verkligen svårt att ens tänka sig det.

 

Att hon varit en del av mitt liv är jag mycket stolt över, lika stolt är jag över att hon vågar följa sin dröm fast det innebär stora förändringar.

 

Att få känna en person så väl som jag känner henne är något jag önskar alla.

 

Skype existerar som tur är och kommer verkligen vara en stor hjälp så att vi fortfarande kan hålla kontakten när hon är där borta, i Tyskland och lär sig nya saker, upplever nya saker, blir visare och en ännu starkare människa.

 

Min fina vän, är så glad för hennes skull och kan inte ens föreställa mig hur kul hon kommer att ha.

 

But she will be missed<3

 

 

 

Hej igen!

 

Jag vet att det är länge sedan men jag lever ett ganska hektiskt husvagnsliv just nu och internet är ganska svårt att hitta på vissa campingar:)

 

Det händer ganska mycket roligt i mitt liv just nu och mer roligt planeras! Men min härliga vardag skuggas av mitt jäkla ryggont som uppstod för två dagar sedan. Efter att nästan ha blivit av med min förkylning bestämde jag mig föratt ta en powerwalk och göra lite sit-ups osv. Dagen efter vaknar jag och kan knappt ta mig upp ur sängen, så fort jag sätter mig eller lägger mig ner fastnar mig rygg i det läget och när jag sedan reser mig och börjar gå någonstans är jag stelare än en 80-åring och har skit ont i nedre delen av ryggen.

 

Sådär nu fick jag utlopp för min ilska över min rygg.

 

Just nu sitter jag och kollar på Tough Love som är någon sorts boot camp för tjejer som inte kan skaffa sig en pojkvän. Väldigt intressant att se hur deras ''Coach'' Steve Ward berättar för dem hur killar tänker och beter sig. I vissa fall kan han vara lite väl grym men i slutändan har han rätt i allt han gör. Grym snubbe!

 

Idag har vi ingenting planerat förutom att handla :( Hatar att handla, gillar att äta det man handlar, men inte att handla. Just nu skulle jag vilja ha en fet skål med chips och dipp och sätta mig framför några avsnitt av Awkward!

Bästa serien altså!

 

Long time no see!

Tog en liten paus från bloggandet, ska inte säga att det var för att leta inspiration till bloggandet utan för att jag inte hade lust och då väntar jag hellre till jag har något bra att skriva om:)

Skolan är nu slut för sommaren men med ca 9+ och regn är man inte direkt överväldigad av sommarkänslor, men jag gillar ändå dessa dagar. Brukar köpa glass, se bra och mindre bra serier på tv och fundera på framtiden.

Har äntligen kommit på en definitiv sak jag ska göra efter gymnasiet. Jobba som Au pair några månader!
Hittade en sida där man kan se familjer i en massa länder som söker Au pair, har siktat in mig på Nya Zeeland bara för att jag ändå vill utforska det landet längre än vad baran en veckas semester kan erbjuda och varför inte göra det så här?

Såklart är det jätteviktigt för mig att jag hittar en bra familj med bra förutsättningar för mig att göra ett bra jobb, men jag hittade nog en som på pappret verkade passa mig perfekt! Hade nästan lust att maila dem och be dem vänta med att anställa någon till jag gått ut skolan haha.

Annars händer det bara små saker i vardagen som har varit små ljusglimtar i detta kalla regninga väder.
Var till Fine igår och chillade, pratade om allt mellan himmel och jord och käkade bullens.
Toppendag enligt mig! Så skönt att bara kunna prata ibland utan att behöva hitta på något speciellt.

Imorron har yr.no lovat mig sol så jag tror jag sticker iväg till Sakka och pysslar lite med Fleygur aka. Sture, och chillar där ett tag innan Risk1:an drar mig till körskolan i tre timmar och tvingar mig att betala 700 kr för att lyssna på att man inte ska köra full (NO SHIEET).

Resten av veckan får vi se vad som händer, försöker att inte planera in allt för mycket då pappa har ledigvecka och det kan bli någon spontantripp till Luleå.
Förhoppningsvis hinner jag umgås med mina vänner innan jobbet börjar:)

Nä, nu ska jag fixa något gott till kvällsfika!

TOOOOODLES!


Dessa skor hade gärna fått sitta på mina fötter i sommar!