There is no greater agony than bearing an untold story inside you.

Livet är jobbigt just nu.

Mycket i skolan, mycket på fritiden, mycket hela tiden.
Har börjat känna mig arg utan anledning, folk stör mig väldigt mycket just nu och jag vet inte varför.
Känns som att jag vill berätta för någon allt som jag känner men jag kan inte, som en hemlighet nästan.

De gånger jag känner mig lugn är på Frenjas rygg och jag får rida ut med henne ensam och bara känna att vi båda är lugna och litar på varandra. Det är helt sjukt vad jag älskar den där hästen, efter jag slutat rida Ida så förde hon med sig en trygghet. Och hon är inte ens min egen. Längtar så mycket efter henne just nu.

Hade tänkt tävla med henne ihelg, men av några anledningar kommer det inte hända. Men insåg idag att jag inte måste tävla med henne, det är inget krav för mig just nu utan jag vill ta det lungt bara fokusera på att hon ska lita på mig och jag på henne och att vi utvecklas tilsammans på bästa sätt. Resten kan vänta.

Förutom att längta efter ''min'' Frenjis måste jag plugga NK ikväll och se efter min lilla byracka.


"A lovely horse is always an experience….. It is an emotional experience of the kind that is spoiled by words."




Experience is a good school. But the fees are high.

Skola skola skola...
Känns som att det är mitt liv just nu, och att gå ut med hunden nu när pappa har skadat sitt knä.
Och där tog all vettig information slut...

Sitter och läser om Scientologin för jag måste hålla ett tal om dem, funderar på hur jag ska kunna berätta grundidén i religionen utan att skratta.
Nä, de tycker nog kristendomen är sjukt konstig så inget ont om dem.

Krulligt hår är fint, för att byta ämne

Nä, nu ska jag slå på lite musik och fortsätta läsa om påstådda scientologiska mord (Y)

Oh, Ellen hälsar!


I have to trust what I do and then do it.

Jag vill hänga med människor som är som mig.
Inte för att jag menar precis som mig, men folk som inte behöver en telefonkonferens för att träffas och se en film eller gå och äta någonstans eller så.

Längtar till högskolan, där jag förhoppningsvis träffar människor som är samma typ av människor som jag är kanske bättre förklarat.
De flesta kanske inte vill ha folk springade hos en eller folk som bara dyker upp titt som tätt och frågar om man vill hänga med på saker, men det vill jag!

Jag älskar spontana människor, såna som bara vandrar in hos en och frågar om man ska med och gymma eller sånt. För det får mig att trivas, jag behöver folk som utmanar mig annars blir jag rastlös, irriterad och känner mig sjukt ensam.

Nä, högskola och ett studentboende med härligt folk.
Dit ska jag.


RSS 2.0