Be happy for everything you have.
Ibland är det svårt att vara nöjd med det man har. Jag har allt jag behöver och mer därtill, men varje gång jag hör/ser att någon köpt en häst är det som att det värker till i hjärtat. Jag har drömt om en egen häst sedan jag var liten och frågade min mamma om den inte kunde bo på våran balkong. Men jag vet att vi inte har råd eller tid med en häst och den tanken maler i mitt huvud varenda gång jag tänker på det. Ibland känns det som att jag borde skämmas för att jag vill ha en häst eftersom det finns folk som inte har mat eller någonstans att bo. Jag är glad för dem som får hästar och önskar dem alla lycka till! Men jag får nog fortsätta drömma vidare.
Time to get healthy!
Tog ett påsklov från bloggen, men nu är jag tillbaka!
Har precis skaffat mig en användare på self.com Drop 10 Challange som jag hittade via min bästa väns blogg, upptäckte att man känner sig väldigt överviktig när man omvandlar sina 69 kilo till pounds som då blev runt 152.
Samma med längden, från att vara 170 cm blev man plötsligt bara 5 feet 7 inches:(
Nåja, gick med på Self för att få tips på bättre mat och för att ha ett bättre system att hålla koll på hur mycket jag stoppar i mig och hur mycket jag tränar.
Nu säger jag inte att jag ska börja få tvångstankar att jag måste räkna kalorier men jag vill äta mer nyttigt.
Hittade jättebra tips på mellanmål som tex körsbärstomater med smulad fetaost som är lätt att ta med sig till skolan så man inte går till fiket och köper den där mackan med 1 liter sås i.
Sen var det också någon gurksallad med low fat grekisk yoghurt, tärnad avokado och tomat som såg väldigt god ut, funderar på om man kan lägga till lax eller skinka eller likande och göra det mer till en lunch som också verkade lätt att ta med sig till skolan om inte matsalens mat verkar lockande.
Nånå nu ska jag sluta babbla om mat, för jag börjar bli hungrig.
Har någon timma kvar i skolan innan det är dags att bege sig hem och få stoppa något i maggen.
Sen blir det plugg och senare Box, tror jag?
Min svåraste utmaning....
Optimism is the foundation of courage.
Det känns bra nu!
Förutom några mindre störningsmoment i min vardag flyter allt på.
Ridlektionen igår gick bra i början men sedan började farbror Sleipnir bete sig konstigt och vägrade tölta och trava utan gick i någon annan konstig gångart. Hoppade av och sprang med honom så min ridlärare kunde se om han var halt och något konstigt var det med hans högra framben så jag ledde bara omkring honom det lilla som var kvar av lektionen.
Stackars gamlingen.
Men han blir säkert bra.
Frenja fick sig en puss på mulen och en morot som tack för i söndags, ska försöka vara med henne så mycket som möjligt under påsklovet och ha det kul:)
Men nog pratat om igår, sa hon som att det fanns någon annan vettigt att säga.
Jo!, jag lyckades ta mig igenom hela mitt engelska tal utan att svimma, bra gjort där!
Nä, nu taggar jag påsklov!
With time we learn.
Vet inte om det var jag eller Frenjis som var tröttast när vi kom tillbaka till gården.
Men vilken häst alltså, helt super!
Men det kanske är som A-K säger, att jag har lärt mig henne både mentalt och fysiskt, vilka knappar jag ska trycka på och hur jag ska bete mig med henne för att få fram det jag vill ha.
Känns bra, det gör mig glad:)
Att jag vet vad hon tänker när hon nosar lite på mitt byxben för då vill hon att jag ska klia henne i pannan, eller om hon mitt i allt när vi är på uteritt börjar vifta på öronen för att hon är taggad och vill galoppera.
Känns märkligt men som sagt bra att jag vet sådant.
Hon har börjat bete sig också, slutat tjaffsa när man ska leda henne och så. Där gick det åt några timmars träning men nu när hon förstår vad jag ber om är all träning värt det.
Det var bara det som jag ville ha sagt, hoppas någon orkar läsa, för er som inte gillar hästar säger jag bara too bad för då har ni börjat läsa fel blogg.
