Behold the turtle. He makes progress only when he sticks his neck out.
Själv tycker jag ju att citatet (i detta fall rubriken) är det mest klockrena citat jag hört!
Och det är också efter detta citat jag kommer försöka leva.
Nu är det slut med att vara rädd för omvärlden, vilket jag nu insett att jag har varit.
Nu är det slut med att gömma mig i mitt lilla skal och vara rädd för att släppa in någon.
Att våga ta chanser, att våga bli kär men också att våga bli sårad, för hur jag än kan försöka fega mig igenom livet så kommer jag någon gång att bli sårad och då handlar det mer om hur jag tar smällen än att det faktiskt hände.
Säkert kommer det lågpunkter men jag vet innerst inne att jag kommer ta mig ut på andra sidan starkare. Och klarar jag det inte själv så får jag väl våga be om hjälp.
Men jag kan inte fortsätta vara feg.
Stuck in reverse.
Mitt huvud säger stopp.
Min kropp säger vad fan håller du på med egentligen?
Men den där lilla tanken långt bak i hjärnan som säger detta är din enda chans slutar aldrig mala på.
Fast egentligen har den ju fel, betyg är inte allt här i livet.
Men hur ska jag veta det?, om det är något som har bankats in i mitt huvud under min skoltid så är det att utan bra betyg har du inget, inget alls, ingen chans att plugga vidare, ingen chans till något bra jobb med bra lön som du ska kunna försörja en familj på.
Ibland ifrågasätter jag mitt beslut om att börja universitet till hösten, orkar jag verkligen med det efter ca 12 års skola?
Men då ska det ju naturligtvis finnas regler osv. som gör det svårare att komma in på en utbildning om du inte söker direkt efter du gått ut gymnasiet.
Hur i h-vete tänkte de där?
Så nu sitter jag här och tvingar mig igenom ännu en uppsats fast min hjärna är segare än sirap och det känns som att jag skrivit 10 likadana uppsatser under gymnasiet.
Allt för att kunna ta studenten med så bra betyg som möjligt, och jag har en hemsk känsla att jag har blivit förvirrad.
Tidigare var det G som var det sämsta betygen, och gud vet att jag har ett sådant betyg också. Men nu är det VG som känns som det sämsta, och det skrämmer mig, att det känns som om jag ska skämmas för att jag ''bara'' fått VG.
Stört
Tired soul.
Godmorgon...
Eller ska jag säga godnatt?
Hade världens piggaste skalle imorse och det kändes som att jag skulle kunna fixa alla läxor klart idag, så pigg var jag!
Men, när jag kom till skolan dalade allt och jag är nu officiellt den tröttaste människan på jorden.
Koma trött är jag.
Fina stycken jag gör haha!, anywho så beställde jag min balklänning igår så det känns skönt att ha det färdigt. Det vart en färg som jag aldrig trodde jag skulle ha på min balklänning men äh man kan ju bli överraskad.
Kaffedags!
