A heart as loud as lions.
Idag har varit en känslomässig berg och dal bana.
Vaknade helt på fel sida, ryggen värkte så in i bomben, det spöregnade när jag drog upp rullgardinen, skolfoto dag och mitt hår ville inte samarbeta.
Jag vet, det låter barnsligt men det var droppen för mig idag.
Kom till skolan och hade lust att slå något och känslan stannade kvar tills det var dags för skolfoto då jag istället började fundera på varför jag var där och varför vi någonsin försöker ordna något till skolfotot då folk ändå aldrig anstränger sig.
En ben och jerrys, josefines soffa och min onepiece hade suttit fint vid den tiden.
Och fråga mig inte varför jag föredrar någon annans soffa före min egen, jag har själv ingen aning.
Efter allt detta kände jag mig glad igen även med den gnagande smärtan i ryggen och resten av dagen gick snabbt.
Men jag tror man påverkas mycket av vädret, jag har aldrig varit glad och positiv när det har spöregnat ute, mitt skadade knä gör alltid ont när det regnar och man vill bara sitta hemma och mysa istället för att dra sig iväg till skolan.
Nä gud vad jag gnäller, men det är bara en sådan dag.
Känner mig ovanligt taggad inför vintern, alla stickade tröjor och halsdukar, varma dunjackor och en känsla av att det kommer hända mycket roligt gör att jag blir glad.
Önskar jag fick vakna upp i det rummet varje dag...
Kommentarer
Trackback
